People always leave

Många år av mobbing, svek och utnyttjan har satt sina spår. Helt klart.
Idag är jag säkrare än innan. Men det är fortfarande lång väg kvar att gå.
Till skillnad mot många andra som är osäkra på sig själva så håller jag en ganska låg profil. Jag behöver inte höras mest eller vara i centrum för att få bekräftelse. Jag vet att den bekräftelsen jag behöver för att kunna gå vidare måste komma från mig själv. Och tills den infinner sig så kommer jag inte få äkta bekräftelse från någon annan.

Jag litar inte på människor. Det skrämmer mig. Jag har en kyla inombords som skulle få själva Antarktis att frysa. Jag kan helt enkelt inte släppa in folk. Även om jag låter många tro att de är innanför muren.

För folk sviker alltid.

Och min största rädsla i hela världen är att jag aldrig kommer våga dela mitt liv, fullt ut, med någon som jag älskar.